Redan när Thomas Watson grundade IBM i början av förra seklet insåg han vikten av att måna om

sina medarbetare.

Han var dessutom en renlevnadsperson vilket kom att prägla företagets verksamhet.

För att uppmuntra medarbetarnas fritidsaktiviteter skapade han något som med tiden kom att bli

benämnd som ”IBM-Klubben”, vilken förekommer i alla länder där IBM har personal.

I stora länder som Tyskland har till exempel IBM-klubben i Mainz ett eget fritidsområde

innefattande restaurang till självkostnadspris, bowlinganläggning, squash och handbollshallar,

tennisbanor, minigolf, pilbågsskytte plus en del annat som ett helt lekområde för småttingar.

Liknande anläggningar finns lite här och var i världen och allt står fritt till förfogande för IBMs

anställda varifrån de än kommer.

I Sverige startade IBM-Klubben för 70 år sedan och innefattar numera en mängd sektioner.

Allt från mat och vinprovning till Vasaloppsåkande. Dock finns numera inte den uppskattade

IBM'iaden där de Nordiska IBM-klubbarna under uppsluppna former tävlade mot varandra i

mer eller mindre seriösa grenar.

En sektion heter R/C. Lite missvisande kanske eftersom det inte alls behöver vara radiostyrda

saker man pysslar med, utan modellhobbyverksamhet i största allmänhet. Sektionen erhåller ett

icke föraktligt sponsorstöd vilket innebär att man kan införskaffa material för verksamheten.

IBM i Kista har en motionshall vilken är bokad onsdagar för den som har en stund över och vill

flyga eller köra Mini-Z.

Ett par gånger om året anordnas en flygdag med start efter lunch. Den brukar oftast hållas

tillsammans med modellflygklubben BusyBee på deras flygfält i Upplands-Bro.

Under vårträffen 2012 hade material införskaffats för att man under 30 minuter skulle färdigställa

ett flygplan, fästa en pappersremsa bakom och sen deltaga i en tävling där det gällde att klippa

motståndarna vilket visade sig svårare än man kunde tro.

Den enda som lyckades var sektionens kassör David Eriksson, som till vardags flyger i Bollnäs

Modellflygklubb. Dock blev det diskussion efteråt eftersom han flugit in i och kraschat ett av

motståndarplanen. Men eftersom regelboken inte sade något om minuspoäng förklarades

David som segrare.

Nästan alla byggde en deltavinge av 10 mm frigolit som sattes ihop med vanlig packtejp.

Motor, batteri och övrig elektronik tejpades fast på samma sätt. Enda utmaningen var

radioprogrammeringen eftersom de bägge rodren ska agera både höjd, skev och sida.

Trots sin enkelhet flög deltavingen alldeles utmärkt.

Eftersom allting hade satts fast med tejp tog det inte många minuter att reparera ifall man råkat

haverera. Dessutom tålde de vind förvånansvärt bra.

Träffarna brukar inte sluta förrän det blivit alldeles för mörkt för att man ska se vad man håller på

med. Eller att elaka små bevingade saker gör det omöjligt att vara kvar på platsen.

R/C-sektionen utnyttjar även filmsalen för att köra klubbens flygsimulator och då blir det nästan

realistiskt när man sitter på parkett och flyger i ett sceneri på bioduk. Synd bara att det inte är

stereoljud.

Att arbeta för IBM på den tekniska sidan, som de flesta i klubben gör, innebär för de flesta att man

inte har ett 8 till 5-jobb utan det är ofta snabba kast varför man inte vet om man kan deltaga i en

aktivitet eller inte? Därför kan det vara allt från att nästan ingen kommer till att hela gänget är där,

men det är bara att gilla läget. Det är trots allt bara en fridtidsaktivitet.

 

Combaten i full gång