Hans Nygren som gick bort i vintras  var inte vilken modellflygare som helst.

För att hedra hans minne anordnade Södra Dalarnas RadioFlygKlubb en träff mitt i högsommaren 2014 kallad 
Hasse Nygren Memorial – Oldtimer and Vintage Meeting” på klubbens fält Ljusterängarna strax utanför Säter.

 

Klubben ovetande när man gick ut med annonseringen på Facebook slog den värsta värmen i mannaminne till och det blev hett så det räckte och blev över. I skrivande stund är det fortfarande 28 grader trots att klockan är halv 9 på kvällen.

Ett 25-tal personer dök upp trots värmen och vi var två stycken från BusyBee som hade med oss ett antal gamla modellhelikoptrar från 80 och 90-talen, vilket betyder att de äldsta faktiskt är över 30 år och inte har värst mycket gemensamt med dagens flip-flop-maskiner. Det blir mera av typ ”gubbflyg” när man tar dem till väders. Inte minst tack vare att reservdelsförsörjningen i princip är obefintlig. Har man sönder något är det att tillverka själv efter bästa förmåga. Alternativt stjäla från någon skrotad eller skrotfärdig helikopter. Problemet är bara att det oftast är samma saker som går sönder när man kraschar, men med lite tur hittar man det man söker. 
Nu flög Hasse inte helikopter vad vi vet, men var det nostalgiträff så var det. Vi hade med oss några av Schlüters fabrikat. En Heli-Baby, en Heli-Star och en Champion. En Graupner HeliMax 40. Två Kyosho Concept 30 samt en Kalt Baronesse vilka tillsammans med bränsle, fältlådor, campingbord, parasoll, stolar och diverse annat av livets nödtorft kämpade om utrymmet i den 20-åriga Hisinge-Packarden vars luftkonditionering sedan länge lagt av, så det blev att åka de 15 milen med nervevade fönster. Conceptarna fick härbärgera i takboxen där det inte var mindre varmt.

Tyvärr kunde sammankallande och tillika klubbens ordförande Uffe Höglin inte närvara då det var någon sorts akut möte vad gällde SMFF som krävde hans närvaro, varför Lena Hellström (Säterklubbens Mrs. Money Penny) hälsade välkommen och meddelade att det inte kom att bli någon tyst minut för att hedra Hasse. Han hade hellre sett att den minuten användes till något vettigare som t.ex. att flyga, och med de orden var träffen igång. Men det syntes att Hasses son Lasse med familj att de var tagna av denna heder pappan/farfar visades. 
Vi får återkomma länge fram med en separat artikel om Hans Nygren för det lär finnas hundratals diabilder på allt han byggt genom åren.

Lars Eling hade en linkärra av okänt fabrikat som han fått av Hasse. Motorn ville till en början inte alls vara med, men till slut fick Lars igång den och kunde göra ett antal ringrostiga loopingar. Modellen är troligen en Flite Streak från Top Flite som var leverantör av mängder av byggsatser från typ Hedenhös och företaget är märkligt nog fortfarande aktivt. Förväxla dem inte med tillverkaren av golfbollar med samma namn. Flite Streak går faktiskt att köpa än idag, men nu som ARF där vingen levereras klädd och kroppen bara att trä på och limmas fast. Dit med stabbe, fena och landställ. Sen är modellen i stort sett färdig förutom bränsletank och motor som inte behöver något trottelförgasare, utan det är i princip bara ett venturihål rakt in. Sen skruvar man på bränslenålen och/eller kompressionsskruven om det är en diesel, för att få motorn att gå som man önskar. Ingen elektronik behövs. Kom bara ihåg att hålla linorna rena så de inte klibbar ihop för då blir det svårt att kontrollera modellen. Förutom det är det inga konstigheter annat än att man kan bli yr i bollen om det är mycket bränsle tankat så modellen flyger länge, för det går inte att stänga av när man väl lättat från backen.

Klubben förfogar över en bygglokal där en okänd segelmodell modell större kallad "Ålen" hade stått och skräpat i många år varför Mr. Ryggskott himself, alltså Erik Persson, såg till att den blev flygvärdig och kom i luften. Den såg verkligen ålderdomlig ut med sin markerade V-form om man jämför med dagens högpresterande kolfibermodeller med rak vinge. Men flög gjorde den likväl tillsammans med några andra spantbyggda segelplan. Lars Nygren (Hasses son) flög en Blå Fenix om jag inte såg fel. Startlinan löpte en bit bort så jag kan ha misstagit mig. Vilketsom tillverkas modellen fortfarande av Hobbyträ.


Från BusyBee skulle det egentligen kommit tre piloter, men Lina hade gett Micke Wahlqvist andra order medan Dannes och Magnus bättre hälfter hade uttryckt sitt gillande, så i Mickes frånvaro fick Danne proxiflyga hans Concept.

Danne innehar ett antal Concept-helikoptrar och kunde inte för sitt liv komma ihåg vilket modellminne som hörde ihop med den andra Concepten? Han fick hugga ett som det stod Concept på i sändaren och hoppas att det mesta av inställningarna stämde. Efter ett par kanalreverseringar men i övrigt inga justeringar tog helin till väders och visst måste spakarna hållas lite på trekvart, men inte värre än att det gick att flyga lugnt och stilla precis som det gick till på den tiden. Med originalradioutrustningen intakt går det inte att ta ut svängarna hur mycket man än vevar med radiosändaren. Allting rör sig helt enkelt för sakta, så det är bara till att gilla läget. Magnus Hammarkind har dock bättre koll och modernare utrustning i sina gammelhelisar och flög friskare. Trots det vägrade hans Heli-Baby att vara med på noterna. Troligen hade den fått värmeslag. Upp kom den, men inte just mer än så. Utan nitroinblandning tröt orken.

Däremot flögs det friskt med diverse flygmaskiner av varierande sort och ålder. Allt från Erik Perssons Dinky Dizzy (1947) som Magnus Östling rattade, till moderna skumplastmodeller vilka for som getingar längs fältet. Kanske mer korrekt var det Dinky Dizzy som for omkring medan Magnus höll i spakarna. Vem som egentligen styrde är lite osäkert? Ove Melin hade en fyrmotorig Boeing B-29 Superfortress modell mindre, medan Claes Wallin rev liv i en mycket större pjäs.

Klubben hade ordnat en fältmässig cafeteria så man slapp åka in till Säter för att få sig något till livs. I den tryckande värmen var det mest drickbart som gick åt.

När vi vände kosan hemåt vid 3-tiden på eftermiddagen stod temperaturmätaren i bilen på 32 grader. På grund av den icke fungerande luftkonditioneringen fick det bli en avstickare och halvhalt vid Silvköparen för ett svalkande dopp. Sjön är egentligen konstgjord då man under senare delen av 1400- och början av 1500-talet började dämma upp sjöar och våtmarker för att få vattenkraft till hyttorna, smältverken samt till pumparna som höll Sala Silvergruva vattenfri. Vara som det vill med sjöns tillkomst var det svalkande stoppet vid badplatsen med tillhörande camping inte helt fel.

Vid 17-tiden var vi hemma och snart var grillen tänd. De här senaste veckorna kommer nog gå till historien. När man ser bilder från midsommarafton på folk med Helly Hansen undrar man om det verkligen var så kallt? Kall var i alla fall den välbehövliga ölen efter denna svettiga men trivsamma dag.

Bevistade denna trevliga träff gjorde Danne och Magnus, gammelhelikopterflygare från Modellflygklubben BusyBee i Bålsta.

 

ps.
Erik Persson förtalte också varför Q-500 modellen Ryggskott heter som den gör. 
Det var nämligen så att byggsatserna tillverkades på ett bord som var alldeles för lågt varför ett antal okvädersord blev uttalade över dem typ: ”De där förbannade modellerna kommer ge en ryggskott endera dan”, och därmed var namnet fött.