Så var man då tillbaks i Arvika där arrangörsklubben i år håller träffen ihop med RCFF's Shoot-out.

Det började bra för man hade tagit förnuftet till fånga och låtit besökarna parkera inne på området i stället för att fylla

upp de allmänna vägarna runt i kring. Det var välkommet.

 

Jag har varit på väg till detta evenemang många gånger eftersom jag har fritidsnästet i närheten av Filipstad. Det låter

som nästgårds, men Inlandsisen har gjort geografin på det viset att vägarna dragits nordväst-sydost i stället för

tvärtom. Så det blir sina modiga 15 mil att åka trots att det inte ser ut så på kartan.

 

Träffen hålls alltid första helgen i augusti och har oftast inte haft vädret på sin sida, så det har för det mesta aldrig blivit

av att ta sig dit. Men i år sken solen från molnfri himmel och det skulle bli lätta vindar. Dock med en hotande regnfront

som skulle dyka upp vid 16-tiden. Och det gjorde den. Med besked dessutom. Tyvärr en halvtimme för tidigt.

 

Redan i Karlstad smattrade flaggorna i vinden så man undrade vem som yxat ihop den där väderprognosen?

Lätta vindar? Mors! Kunde det verkligen flygas? Men kommen så långt är det bara att fortsätta.

 

Förra gången jag var på denna träff tvekade jag att komma tillbaks eftersom det var så in i döden tråkigt arrangerat.

Då hade det i all välmening avsatts halvtimmespass för olika grenar: jet, helikopter, konstflyg, skala etc. Det fanns dock

inte tillräckligt med deltagare i varje klass, så i luften hände för det mesta just ingenting. Men det där med RCFF

Shoot-out lockade lite. Det lät åtminstone spektakulärt. Förra gången jag besökte det evenemanget var i ett totalt

sönderregnat Vallentuna så det blev inget flyga av den gången. Tror till och med att det ställdes in. Hur husvagnarna

kom därifrån är en gåta? Det klafsade om skorna när man gick i gräset. Stövlar var klart att rekommendera.

 

Vad den där Shoot-out'en egentligen bestod av begrep jag aldrig? Det fanns ett speakersystem, men det enda som

kom ur högtalarna under hela tiden jag var där var en efterlysning efter ett par bilnycklar. Men det kanske gick av

stapeln redan under fredagen? Eller så skulle det bli på avslutningsdagen. Vem vet? Det framgick ingenstans.

 

Som tur är räddar norrmännen tillställningen med sina häftiga flygetyg, men även med deras insatser blir det en blek

tillställning om det inte är mer tryck i flygandet. Förutsättning finns för piloterna är professionella och kan sin sak.

 

Enligt min mening är höjdpunkterna när man ser skalariktiga modeller ta en vända över fältet och det fanns ju

verkligen modeller att ta utav. Tyvärr flög enbart en Bearcat, en Mustang och en Spitfire plus tre jetmaskiner medan

jag var där. För övrigt var det enbart stora hänga-i-propeller-flip-flop'are. Säkert jättesvårt att utföra, men lika

ointressant att titta på som motsvarande utövare på helikopterfronten. Har man sett en har man sett alla känns det

som. Speciellt när man håller på med samma manövrar eller vad man ska kalla det i 10 minuter eller mer.

Ytterligare ett plan kom i luften. En liten handstartad elkärra som gick som en bålgeting. Hur den piloten visste hur han

hade modellen efter att han rollat ett antal varv var klart imponerande för den var ju så himla liten. Inga landställ hade

den heller som kunde ge en uppfattning om vad som var upp och vad som var ner? Fort gick det dessutom. Men den

flögs klockrent i blåsten och det var säkert nog så svårt som att bryta runt med hänga-i-propeller-maskinerna.

 

Enligt klubbens hemsida hade man flaggat för ett svapmöte, men det hade ingen nappat på. Handlarna som var på

plats hade just heller inget som intresserade, så sedlarna blev kvar i plånboken förutom det som gick åt för inträde.

 

Ett bra var det i alla fall. Ingen Cub som skulle envisas med att dutta ena hjulet i backen, så det slapp man. Tack för det.

Men som utlovat undkom man inte regnvädret. Det svartnade betänkligt, himlen öppnade sig och det small och

dundrade värre. Som tur var hann vi precis fram till bilen innan det drog igång. Vindrutetorkarna fick sen gå på högsta

fart för att hålla undan det som Gud Fader hällde ner över oss. Hur det gick för alla modeller och all övrig utrustning

som stod på taxibanan vill jag helst slippa tänka på.

 

I morron får det bli svamputflykt. Förhoppningsvis blir det mer givande och inte långt bort heller. Bara att traska tvärs

över vägen. Ur den synpunkten är det inget fel med regnandet. Fast jag hade gärna sluppit det som kom i Arvika.

 

Egentligen är det hemskt synd att man inte tar till vara sådana här evenemang för att propagera för hobbyn.

För att veta att det över huvud taget pågick nånting fick man ha tagit reda på det i förväg. Inga affischer eller

banderoller ute vid stora Europavägen vad jag såg. Enbart en liten vit skylt vid flygplatsinfarten där det stod Modellflyg.

Det enda i övrigt som indikerade att det var något större var i görningen var bilarna som stod parkerade längs

tillfartsvägen till flygplatsen ovetande om att man faktiskt numera får parkera inne på området.

 

Som nämnts, vid 15:30 ungefär blev himlen blysvart.

Folk som hade uppmärksamheten på annat än i-leksaker noterade vad som var på gång fick brått att hämta sina

tillhörigheter och packa ihop för strax efteråt brakade det loss när himlen öppnade sig.

 

/Danne